Döden under lupp..
Nu är frukosten intagen och ska snart få fart under fötterna.
Det här är lite spännande, eller intressant.. eller hur man ska säga.. de flesta kanske rynkar på näsan och tycker det är obehagligt men det är trots allt livets gång.. the death..
Innan så har jag enbart sett människor strax efter deras bortgång. En klar märkbar skillnad inträffar ögonblickligen med kroppen efter själva dödsfallet, färgen ändras och det blir annorlunda helt enkelt. Men inte att jag uppfattat det som obehagligt, det är något fint med det med.. Själen är bortflugen och kvar finns skalet. Ungefär som en bil.. när man kört i flera år och sdan bestämer sig för att byta sort.. kvar finns bilen, men ingen som använder den.. för den är för gammal, är trasig etc.. Mmm.. nu jämförde jag människan med en sak men likheterna finns där.
Fast nu har jag fått en annan bild, en erfarenhet till ang hur kroppen förändras när den ej är levande mer. Efter cirkus 18 timmar har huden slätats ut mer och blivit mer insjunken runt skelettet.. upplevde denna fas som mer obehaglig än direkt efter det hänt. Kanske för att i skräckfilmernas värld utger man de döda lite mer såhär. Så man är van med att det ska vara skrämmande. För likheterna utseendemässigt stämmer mer väl in i denna fas, döda som återuppstår.
Om skillnaden blivit så stor inom ett dygn.. hur fort går det då inte sen??
Och egentligen.. när de ligger i bårhusen hos SCI.. aldrig ser de väl ut så?? Fast klart, de sminkar la till de bäst dem kan :p
När jag jobbade inom vården var det några som dog, men jag fick aldrig möjlighet att se... är glad för det. Kändes jättejobbigt att gå in till en människa som man visste var döende, bara tynade bort... och sen att de ska ligga där, döda.... usch, jag gillar inte döden...
