Att våga..
Har sagt det föut men shit vad jag trivs med mina arbetskamrater :) Vi är inte kloka någon utav oss och det hjälper nog till. De pushar medvetet/omedvetet till saker man kanske vill men inte riktigt vågar.. man kan vara sig själv, och det är ok.. även om de kanske inte blir riktigt lika bra som man tänkt.. men man försökte och det är huvudsaken..
Inatt var en sån natt.. ribban las redan vi ens kommit dit.. då visste man hurr låg nivån skulle vara. Och detta gör att man blir way mycket mer alert.
Grej ett.. A ringde precis när jag höll på att göra mig iordning för att gå.. vilket distraherade mig i packningen och jag GLÖMDE mobilen hemma :S *ack ve & fasa* Detta har ej hänt på 4 år jag jobbat där men i natt så.. naket kändes det till en början, jag som tom sover med mobilen under kudden vanligtvis, den är med mig dygnet runt vart jag än är *beroende*.
Men efter ett tag slappnade man av och ägnade inte så många tankar åt den alls.. skönt på ett sätt! Men tråkigt att jag ej kunde fota som jag brukar, tycker om att spara våra guldtillfällen för senare tillbakablick.. o inatt borde den ha varit med..
Grej två kan jag inte berätta närmare detaljer om mer än att när jag fick höra om det så tvärvägrade jag.. never never never!! No way..
Det slutade med att jag vart full av energi och sån glädje och stolthet över att jag klarade det :) Jag kunde, jag vågade.. O jag fick höra snälla ord *tack*
Tror nog tom Lella tyckte de vart ok till slut.. Så Tack A för att du inte gav upp med att försöka få mig våga.. det är lättare när man är två än att vara ensam.
Litet steg för världen.. stor steg för Tena..
♥♥♥
Inatt var en sån natt.. ribban las redan vi ens kommit dit.. då visste man hurr låg nivån skulle vara. Och detta gör att man blir way mycket mer alert.
Grej ett.. A ringde precis när jag höll på att göra mig iordning för att gå.. vilket distraherade mig i packningen och jag GLÖMDE mobilen hemma :S *ack ve & fasa* Detta har ej hänt på 4 år jag jobbat där men i natt så.. naket kändes det till en början, jag som tom sover med mobilen under kudden vanligtvis, den är med mig dygnet runt vart jag än är *beroende*.
Men efter ett tag slappnade man av och ägnade inte så många tankar åt den alls.. skönt på ett sätt! Men tråkigt att jag ej kunde fota som jag brukar, tycker om att spara våra guldtillfällen för senare tillbakablick.. o inatt borde den ha varit med..
Grej två kan jag inte berätta närmare detaljer om mer än att när jag fick höra om det så tvärvägrade jag.. never never never!! No way..
Det slutade med att jag vart full av energi och sån glädje och stolthet över att jag klarade det :) Jag kunde, jag vågade.. O jag fick höra snälla ord *tack*
Tror nog tom Lella tyckte de vart ok till slut.. Så Tack A för att du inte gav upp med att försöka få mig våga.. det är lättare när man är två än att vara ensam.
Litet steg för världen.. stor steg för Tena..
♥♥♥
Kommentarer
Trackback
